Mias berättelse är rak och ärlig. Hon försöker inte att släta över eller "snygga till" utan berätta precis som hon upplevde den tiden. För mig är det här en helt främmande värld, men jag kan ändå genom att lyssna på Mia förstå att hon har valt att göra allt hon berättar om i boken. Hon förklarar sitt beteende ur en narkomans perspektiv vilket gör att jag faktiskt kan förstå henne och andra drogmissbrukare. Hon berättar sin historia så att jag känner att jag förstår både narkomanen Mia, men också människan Mia.
Allt handlar om Mias behov av att få bekräftelse. En låg självkänsla gör att Mia ständigt jobbar för att vara duktig och bäst - till och med bäst på att vara kriminell. Under tiden på behandlingshem får Mia insikten att det är hennes självkänsla som är låg och hon söker hela tiden hjälp för att få veta hur hon ska göra för att
stärka sin självkänsla. Det finns i princip inget sådant material eller någon tydlig kunskap om detta alls på den tiden. Så Mia tog saken i egna händer, och det är vi andra väldigt tacksamma för.
Tack Mia för att du delar med dig! Det här är en bok som definitivt ska läsas eller som i mitt fall lyssnas på - det blir liksom en extra dimension när Mia själv läser sin berättelse.
Ja jag kan bara säga som så jag har själv läst boken Och jag bara slukade den. Jag kände igen mig mentalt vad hon gick igenom.
SvaraRaderaJag älskade boken. Gripande.
Kram