Detta var starten på den Positiva psykologin och den har som sagt blivit VÄLDIGT STOR idag. Självhjälpsböcker skrivs och säljs på löpande band och vi matas med mantran om att bara vi är positiva och tänker glada tankar så ordnar sig allt. Den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich (läs artikel i DN) håller inte med om detta – tvärtom. Hon har skrivit boken ”Smile or die – how positive thinking fooled America” kritiserar hon denna våg av positiva frälsare som finns inte minst i USA, men också i övriga världen.
- De vill få oss att tro att allt blir bra bara vi tänker rätt och positivt. Konsekvensen blir då att om det inte blir som vi har tänkt oss – om vi får cancer, blir av med jobbet eller råkar ut för någon annan tragedi i livet, då är det vårt eget fel. Vi har helt enkelt inte lyckats tänka ”rätt”.
Blir det så? Kommer vi att skapa en generation som tror att allt blir bra bara vi tar på oss de rosa glasögonen och tänker ”tjohejsan-vad-jag-är-bra-och-glad-och-kan-allt”?
Nu är jag en positivist själv, och jag tror verkligen att vi kan uppnå mycket i våra liv genom att fokusera på det som är bra. Jag tror att vi mår bättre om vi tänker glada tankar.
Men, jag tror också att det är både bra och viktigt att bli heligt förbannad ibland. Jag tror att det är livsnödvändigt att ”deppa ner sig” en helg eller någon vecka över något som känns skit i livet för tillfället. Jag tror att det fyller en viktig funktion. Men jag vet också att det är lätt att fastna i dessa negativa och nedåtdragande tankar som gör det oändligt svårt att ta sig tillbaka till lusten och glädjen igen. Det blir lätt som en centrifugalkraft av dessa negativiteter som drar till sig allt elände som tänkas kan. Detta måste brytas. Och det går, med medvetenhet, envishet och jaaaa – positiva tankar!
För om du tänker efter. Inte är det särskilt konstruktivt att som offer beklaga sig över tillvaron? Svära över allt och alla och vara negativt inställd till precis allt? Inte kommer du någonstans då?
Då behöver du den positiva kraften för att ta dig någon annanstans. Till en plats där du hellre vill vara och där du kommer att må så mycket bättre.
Så tänker jag.
Hur tänker du?
Jag håller delvis med om att positivismen är överskattad. Visst är det viktigt att ha en positiv inställning i vardagen och att inte grubbla sig förtvivlad över minsta lilla problem, men man måste veta var det är tillämpbart. Man kan inte tänka sig frisk från sjukdomar, vare sig de är fysiska eller psykiska, och att försöka och misslyckas kan döda självkänslan för vem som helst.
SvaraRaderaSjälv har jag i många år försökt tillämpa KBT på något som visade sig vara bipolär sjukdom, och det funkade ju lagom bra. Först med rätt medicin har jag fått någorlunda bukt med vardagen.
Men man ska inte heller underskatta vikten av att tänka positivt, tanken är ju grunden till alla handlingar och ju mer man kan styra sig själv desto enklare blir det.
Jag tror det är bra att ha en sund balans på sitt "tänkande". Vi människor utvecklas OCKSÅ genom att ta emot våra svåra känslor. Under dessa jobbiga stunder ska vi inte genast klistra en "smiley" över de svåra känslorna. Det försenar bara vår utveckling.
SvaraRaderaÄr det här inlägget en reaktion på mitt inlägg "Ja-sär, ja-sär" om att jag tycker så jävla synd om mig själv? ;)
SvaraRaderaSkämt åsido. Jag är för positivism, speciellt den du förespråkar, nämlgen den handfasta, konkreta och rationella (som jag tolkar det). Jag önskar så att jag var en positivist, tror att de är lyckligare människor. Jag kämpar varje dag för att bli mer positiv och att se kunna saker i en ljus dager, men misslyckas rätt ofta och då raljerar jag elakt över mig själv i stället, kanske i självförsvar. Jag hoppas att jag ska lyckas en vacker dag att vara mer positiv. Till den dagen låter jag mig smittas av Ulrika Gabriels positivism!
Mycket bra, beundransvärt och intressant att du lade upp länken till artikeln i DN i din blogg! Den trendiga positivismen tangerar helt klart den frireligiösa filosofin om att tror man bara tillräckligt mycket och på rätt sätt på Gud så blir man rik på lycka, pengar och framgång.
SvaraRaderaÄr man också medveten om klassfrågor är det med filosofin om positivt tänkande lätt att genomskåda en livssyn som går ut på att man får "skylla sig själv" om man är fattig och olycklig. Du kan vara helt säker på att förespråkare för detta synsätt alltid tar upp "positiva exempel" på människor som tagit sig ur misär och fattigdom genom en optimistisk livssyn och hårt arbete. Det man inte tar upp är alla de tusentals som på varje sådan person INTE lyckats, trots idogt kämpande. Det är förstås inte lika intressant.
Liksom alla filosofier blir det lätt "klubben för inbördes beundran" där man ska hålla skenet uppe av att vara perfekt för att få vara med. Ve den som är negativ och pessimistisk, då sprider man negativ energi och det är inte konstigt om man drabbas av sjukdom och skralt lönekuvert.
Tro mig, jag vill varken själv vara eller umgås med folk som är sura och negativa jämt, men det är mycket viktigt att - som du - nyansera och förstå att samhället och människan är mer komplex.
Med vänliga hälsningar
Lotta!
Lagom (balans) är bäst, tror jag. Allt kan överdrivas och bli "för mycket".
SvaraRaderaNu när jag lever mer och mer i medveten närvaro (Eckhart Tolle) så har jag kanske en liten annan infallsvinkel på Livet.
Mer utav acceptans, tacksamhet och neutralitet.
Man behöver inte spela några roller som "den lyckliga", "den positiva", "den glada" (och alla andra roller) utan mer VARA i Nuet och acceptera vilken typ av känslor/stämningar man än må vara i - just Nu.
Sköööönt! ;)
Tack för ditt inlägg Ulrika!
Vad kul att du tar upp det här Ulrika. Har också bloggat om den artikeln! Tack för en intressant blogg! :D
SvaraRaderahttp://marajjas.blogspot.com/2010/04/postivt-tankande.html
Tycker precis som du! Stor kram från mig!
SvaraRaderaJag tänker att det måste vara en balans och finnas realism bakom.
SvaraRaderaAlla känslor är tillåtna, att bara se positivt gör att det negativa slår tillbaka med större kraft.
Så jag tänker nog som du, att bli heligt förbannad ibland är både hälsosamt och bra.
Hej Ulrika! Kul att du också tagit upp boken! Det är synd att det så ofta blir svart eller vitt i sådana här prat, så det är skönt att läsa ditt inlägg och dina kommentarer här. Överdrivet positivt tänkande kan vara både ett sätt att förtränga svåra saker och att trycka ner andra. Varje förslag om förbättring kan mötas med ett - "du är så negativ". Vi måste ju våga möta det negativa också. Men all forskning visar ju att den som ser möjligheter och är mer optimist också mår bättre. Det är en balans att både vara positiv samtidigt som man kan stå upp för sig själv och ifrågasätta sådant som är dåligt. Individen har inte allt ansvar själv! Men ansvar för hur vi möter världen...
SvaraRaderaAnna - balansen i livet, det är det som det handlar om.
SvaraRaderaNina22 - precis så är det :-)
Jessica - jag smittar gärna ;-)
Lotta - jag tror att en sund balans mellan alla tillstånd är det bästa. Till och med nödvändigt. När någotning ivåra liv tar överhand blir det sällan bra - inte ens positivismen.
S o F - tänk att jag ännu inte har läst Eckhart Tolle. Han står på min "to-read-list", men jag har inte kommit så långt ännu - det finns många böcker på listan. Men varje gång du skriver om honom så blir jag mer och mer sugen. Tack för att du påminner mig!
Mary - tack själv :-)!
Alexandra - :-D!
Yogamamma - som yin & yang .-)
Maria - visst måste vi kunna möta motgångar, sorg och rädslor på ett adekvat och medvetet sätt. Det tror jag är jätteviktigt. Annars kan vi inte vara "hela" människor - alla bitar måste bejakas.
Jag tror att man kan uppnå mer än man anar med positivt tänkande men håller samtidigt med om att man behöver deppa ibland. Det är de svåra situationerna som gör att vi växer. Det kan nog lätt bli fel om man försöker vara glad när man inte är det, jag tror att känslor måste upp till ytan och när man sedan bemött dem kan man tänka positivt - efter att man förstått sin känsla. Annars finns en risk att man tränger bort viktiga saker som kanske hade behövt förändras.
SvaraRaderaDet är aldrig bra att manipulera sig själv med positivt tänkande. Jag tror på medvetenhet först och sen positivt tänkande.
Jag tror att man kan uppnå mer än man anar med positivt tänkande men håller samtidigt med om att man behöver deppa ibland. Det är de svåra situationerna som gör att vi växer. Det kan nog lätt bli fel om man försöker vara glad när man inte är det, jag tror att känslor måste upp till ytan och när man sedan bemött dem kan man tänka positivt - efter att man förstått sin känsla. Annars finns en risk att man tränger bort viktiga saker som kanske hade behövt förändras.
SvaraRaderaDet är aldrig bra att manipulera sig själv med positivt tänkande. Jag tror på medvetenhet först och sen positivt tänkande.