Vi gör alla misstag. Ibland stora, ibland små.En del personer kan skaka av sig ett misstag med en axelryckning. För andra blir det stort och jobbigt. Särskilt om du är en högpresterande person. Då kopplar du gärna din personlighet med det resultat som du lyckas prestera. Misslyckas du med något så innebär det att DU är misslyckad.
Hur kan du då hantera ett misslyckande om det får dig att må riktigt dålig och får dig att känna dig totalt värdelös?
Jag tror säkert att du kan hålla med om att alla någon gång begår misstag – även om du helst vill slippa. Det går inte att undvika. Om du tänker på personer i din omgivning som har begått ett misstag, hur tänker du kring dem? Säkert något i stil med att det var omständigheterna som gjorde att misslyckande kunde inträffa. När du däremot tänker på dig själv i samma situation så tänker du att det var DU som var orsaken. Det är inte riktigt rättvist, eller hur?
Misstag sker och alla kan göra dem.
Är det inte så ändå att det viktiga inte är huruvida man gör misstag eller inte och inte heller vem som gör dem, utan hur man hanterar situationen efteråt?
Beundransvärd är den personen som tar på sig ansvaret, ber om ursäkt, tar reda på hur hon eller han på bästa sätt kan ”reparera skadan” och sedan gör det. Det är absolut ingen som ser ner på en sådan person – tvärtom skulle jag vilja säga. Faktum är att det kan stärka dina kort mer än om du hade gjort allt rätt från början.
Och intelligent är den personen som inte gör om samma misstag en gång till. För visst ser vi till att lära oss av misstagen!
Så lägg inte en massa energi på att älta och förbanna ett misstag som du gjort utan fundera på hur du på bästa sätt kan hantera situationen efteråt.
Gratulera dig sedan dessutom till att du faktiskt är mänsklig och precis som alla andra kan göra ett misstag då och då.
Spännande, jag skrev precis av mig i min blogg om ett misstag jag gjort. Ett misstag som jag upptäckte härom dagen och som skapat onödigt merarbete för en kund. Jag skäms som en hund och har bett om ursäkt, men har ännu inte kommit på vad jag kan göra för att ställa saker till rätta. *suck*
SvaraRaderaDäremot är misstaget av sådan art, att jag varnat mina kollegor och ska se till att det inte går att göra fel igen. Det får inte hända.
Kul/intressant (för min del) att du skrev om det just idag.
Vad skönt att du påminner oss om detta. Rädslan för att göra misstag är så begränsande.
SvaraRaderaJag brukar försöka att säga till mig själv: "Jag har inte misslyckats – jag har bara lärt mig mer om hur jag ska lyckas."
(Helt underbar bild! Den ska jag printa ut och sätta vid min arbetsplats!)
Yasha - Välkommen hit! Roligt att du vill lämna en kommentar :-D! Du kommer att komma på hur du ska hantera situationen. Det vikstigaste har du redan gjort, lagt korten på bordet och bett om ursäkt. Lycka till med resten, jag är övertygad om att du kommer att fixa till det galant!
SvaraRaderaMaria - visst är det många saker man väljer att inte göra av rädsla för att det eventuellt inte ska bli bra. Det är ju DET som är misstaget egentligen. Visst är bilden härlig ;-)!
Tänker...att det blir bara värre och hårdare i dagens samhälle - och det är inte konstigt att vi mår dåligt om vi gör nåt "fel".
SvaraRaderaMedia bombarderar oss ständigt med reportage om hur människor har betett sig felaktigt, och frossar i det i tidningarna i flera dagar. Människor hängs ut på ett hemskt sätt, tycker jag.
Sällan står väl någon upp och säger att "alla kan göra fel" utan de flesta är tysta eller tillhör drevet och är fördömande.
Detta tror jag skapar rädda medborgare - för tänk om jag själv begår misstag och ingen medkänsla/förlåtelse finns att få bland mina medmänniskor.
Trevlig helg Ulrika!
oj oj, visst har man gjort missar i sina dar...och det lär man nog fortsätta att göra. men om man inte tar sig själv på för stort allvar eller är rädd för att be om ursäkt och erkänna sina misstag så har man inget att förlora.
SvaraRaderamänniskor som inte kan acceptera en ursäkt, dem har mycket kvar att lära. ingen är perfekt, och tur är väl det :=)
när jag emellanåt fått riktig ångest för något som gått galet, kanske ngt som ej går att "be om ursäkt för", att man gjort bort sig t.ex. då är det bara att "tänka bort" eländet. Kanske det bara är jag själv som tycker att jag gjort bort mig, dvs det är den låga självkänslan som spökar. Jag ser då framför mig hur jag lägger "eländet" i en säck och sedan kastar jag säcken bakåt över min axel...jag vet inte vart jag fått knepet ifrån, men det funkar faktiskt för mig... ha ha!
Trevlig helg på dig Ulrika!
Kram
S o F - ja i media verkar man gå efter devisen: hacka på någon annan så verkar du mycket större och bättre själv. Inte alls tilltalande.
SvaraRaderaJag tror att det är jätteviktigt att vi verkligen visar medkänsla, omtanke, förståelse och förlåtelse för alla som vi har i vår närhet. De tär ändå de personerna som är viktigast för oss. Tack för dina kloka ord! Kram
Siv af Sweden - så lustigt! Nu är du inne på precis mina tankebanor som jag hade tänkt att fortsätta att skriva inlägg om. Jag tror nämligen också att de som tar sig själva på för stort allvar är de som mår sämst i vårt samhälle. Att vara männsika innebär ju en massa saker och en av dem är att kunna göra misstag - och att sedan kunna gå vidare.
Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge liksom...
Härligt "knep" du har kommit på där som hjälper dig igenom galenskaper. Själv brukar jag tänka att jag är lika galen och klantig som alla andra;-)
Ha det alldeles underbart du med. Kram