Känslor kan ju vara både härliga och jobbiga. Förhoppningsvis får man uppleva fler av den angenäma sorten.Vi visar våra känslor framför allt med hjälp av våra ansiktsuttryck, men även med kroppsspråk, röstläge och genom att uttrycka våra känslor med ord.
Det finns en sjukdom som heter Moebius syndrom. Den som drabbas av denna sjukdom får musklerna i ansiktet förlamade, vilket leder till att personen i fråga inte kan visa några ansiktsuttryck. Det har visat sig att de drabbade har mycket svårt att behålla sina vänner helt enkelt därför att de inte förmår att visa sina känslor. Vid en situation då de borde visa glädje får vännerna bara se ett blankt, förvirrat och uttryckslöst ansikte. Vi är så beroende av att spegla varandras känslor i våra ansikten att det är svårt att upprätthålla vänskapen med en person som inte längre förmår att fysiskt uttrycka sina känslor.
Tänk dig själv att umgås med och försöka tyda en person som inte har förmågan att visa vad han eller hon känner. Eller försök sätta dig in i hur det skulle vara om du själv dabbades av denna ansiktsförlamning. Så svårt!
Kanske bra att tänka på när någon du bryr dig om tittar på dig med en arg blick ;-).
intressant. tack för en informativ blogg! :) alltid lika trevligt att kika in här :) ta hand om dig ulrika! kramkram
SvaraRaderaDet hade jag aldrig hört talas om, men så hemskt att inte kunna visa med hela ansiktet vad man känner...Tänker ju lite på alla de som spurtar in det ena och andra i ansiktet, för att rynkor ska försvinna, men samtidigt blir ansiktet mer utryckslöst...tragist tycker jag. Lever gärna med mina små rynkor och ett levande ansikte. Kram
SvaraRaderaMolly - tack själv för dina alltid lika inspirerande mattips!
SvaraRaderaMarie - ja håller helt med dig! Ett levande och naturligt ansikte är det absolut vackraste!