söndag 22 november 2009

DET ÄR INTE ALLA FÖRUNNAT...

... att väckas på morgonen av att den 8-årig sonen hoppar upp i sängen och med ett varmt leende säger:

- Tutta Mamma! (tutta betyder hjärta, jag förklarade för Max en gång för länge sedan att ett hjärta betyder att man tycker om någon)
- Jag tycker om dig också Max, svarar jag med ett leende.
- Lska Mamma, säger Max ännu nöjdare.
- Jag älskar dig också svarar jag.

Då känns det lite sorgligt att läsa om att alltfler väljer bort foster med kromosomavvikelser. För de kan verkligen inte veta vad de missar.
Men jag kan å andra sidan förstå att valet inte är lätt och jag kan inte svara på vad jag skulle ha gjort om jag hade fått veta i början av min graviditet med Max. Jag dömer ingen som väljer att avsluta en graviditet efter ett besked om att fostret har någon form av kromosomavvikelse. Jag tror att det mer handlar om egna rädslor än om tankar på att dessa barn "inte bör få finnas".

Jag är bara jätteglad och tacksam över att Max är en del av vår familj!


6 kommentarer:

  1. Hej Ulrika
    håller helt med dig- tror det handlar om rädslor.
    Hur man som person och förälder ska klara det, hurdant liv barnet kommer att få det i en värld som alltför ofta inte är så vänlig för människor utanför normen.

    Men precis som du säger andra föräldrar till barn med olika handikapp att deras liv är så exremt berikat och inte begränsat :-)

    En värld där bara "friska" barn föds är helt klart en fattigare värld. Men vi verkar vara livrädda för det mesta snart, vare sig det är damm, influensor eller rynkor.
    Hittade en grej på Youtube om en man som föddes utan armar eller ben men som lever ett helt vanligt liv som pappa, make och företagare.
    Det som är normalt är bara beroende på oss själva och våra prefferenser.

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Vilket underbart inlägg! Jag har ett barn som har haft en mycket tuff start på livet och som fortfarande kämper mer än många.Detta har trots alla tårar gett oss så mycket styrka och kärlek och ödmjukhet inför livet.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar start på morgonen och veckan =)

    Jag misstänker att mannen "fokus mot framtiden" skriver om kan vara Mikael Andersson som nyss kommit ut med boken "Armlös, benlös men inte hopplös". LÄS DEN!!! Den är SÅ bra skriven. En annan bok som jag tror du skulle gilla, när jag ändå är igång, är "Min Stroke" av Jill Bolte Taylor. Dem handlar om hjärnforskaren som själv fick en massiv stroke och hur hon lyckades återhämta sig. Hjärnans kraft och möjligheter, mycket intressant.

    Trevlig fortsättning av veckan

    SvaraRadera
  5. Tack Ulrika för din kloka och vackra ord.
    Håller helt med dig. Tänk vad mycket de missar i livet. Att leva med en människa som uttrycker ALLT. Det är fantastiskt.
    Ja min son med Down syndrom skulle jag aldrig vilja byta bort.
    Kram och ha en underbar kväll
    Annika

    SvaraRadera
  6. Fokus mot framtiden - tack för att du delar med dig av dina kloka tankar! Jag tror som du att vi bara berikar våra liv genom att vara öppna i våra sinnen.

    Annica - visst är det ovärderligt!

    Beatrice - tack för din boktips! Det ska jag helt klart kolla upp.

    Annika - de är enastående våra söner :-D!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...