Ja det har du säkert funderat på någon gång då och då. För inte är det så att du alltid handlar helt logiskt, eller gör allt som du vet att du borde och mår bäst av?När det gäller motivation så har jag tidigare skrivit/pratat om att den tenderar att variera i intensitet. Motivationen är på topp alldeles i början av ett förändringsarbete för att för eller senare dala – ofta ganska rejält under en period. Varför är det så? Du kan ha förberett din förändring länge och ser fram emot det kommande resultatet, ändå står du där en dag och undrar om det verkligen är det här som du ska göra. Du känner dig tveksam och ambivalent. Du kan hitta på hundra anledningar till att avbryta ditt förändringsarbete och tusen förklaringar till att det var ”bättre förr”.
Faktum är att i mångt och mycket är människan fortfarande på ”apstadiet”. Nej, nu överdriver jag lite, men ändå. Vi har hyfsat kunna hänga med i den samhälleliga utvecklingen när det gäller den fysiska biten, men när det gäller den mentala så ligger vi i många fall långt efter. Våra hjärnor har helt enkelt inte kunnat anpassa sig fullt ut till det samhälle vi lever i i dag. De tror att vi fortfarande springer runt på savannen i Afrika och jagar eller sitter runt lägerelden i en grotta.
När vi idag drabbas av en motivationsbrist så handlar det om ren överlevnad för hjärnan. Hjärnan som fortfarande tror att vi lever som nomader och jägare tvingar oss att stanna upp och ifrågasätta vår förändring helt enkelt för att säkra vår överlevnad. För det är det som är hjärnans jobb. Om vi fattar okloka beslut så kommer vår ras att dö ut. Hjärnan vill minska den risken och ser därför till att ifrågasätta det vi håller på med.
Om du är förberedd på detta och införstådd med att det är helt naturligt, så är det också lättare för dig att hantera din kommande motivationsbrist. För om du bara klarar av att ignorera den under en kort period samtidigt som du mentalt peppar dig att fortsätta på din inslagna väg, så kommer motivationen att återvända med full styrka igen.
Tack, dessa ord behövde jag idag. Känner mig totalt omotiverad och okoncentrerad, vill bara stanna under täcket. Men jag stapplar på och låter hjärnan vila tills den är redo igen.
SvaraRaderaOj, detta var precis något jag ville höra. Jag är nämligen på väg att separera något jag längtar till och ser framemot väldigt mycket. Det är en mycket bra separation. Vi är helt överrens om allt och är mycket goda vänner. Just nu LÄNGTAR (motiverad) jag till att bli själv, men jag är också rätt orolig över att jag sen när jag väl bor där själv ska ÅNGRA (motivationen dalar) mig att jag LÄNGTADE och att jag ska tänka: Det var bättre förr. MEN då är det bara att "ignorera den under en kort period samtidigt som jag mentalt peppar mig att fortsätta på min inslagna väg, så kommer motivationen att återvända med full styrka igen". TACK!!
SvaraRaderaSissan - så gärna:-D! Precis så, vila en stund utan att tappat tilltro och gnista och kom igen sedan när du får kraften åter. Ha det gott!
SvaraRaderaThe gemeini - Precis!!! Om du är förberedd mentalt på att det kommer att bli så i större eller mindre utsträckning, så är det också lättare att hantera det. Du kan ta och skriva ner alla positiva tankar känslor och förväntningar i ditt "nya" liv och så kan du sätta dig och läsa igenom det när det känns tungt och tveksamt periodvis. Jag önskar dig all lycka till! Kram