JAG VÅGAR SVARA!

Tack för att ni tog er tid och plitade ner några frågor till mig!

Nu slipper jag stå här fråglös och skämmas :-D.

Här kommer frågorna och svaren:

1. Hur länge har du jobbat som coach? Vad är det som driver dig att vilja hjälpa andra människor, med t.ex. Din blogg? Vad gör du för att må bra? Om du kunde intala alla människor något, vad skulle du då intala dem?

Jag har jobbat som coach i snart två år nu.

Att jag började blogga var egentligen lite av en slump - som så mycket annat i livet. Jag hade tänkt att jag ville skriva ner lite av mina tankar och erfarenheter från mitt jobb för att ha för mig själv. Bara skriva dokument och spara på datorn. Men så fick jag för mig att det skulle kunna vara något som jag skulle kunna dela med mig av, få respons på och förhoppningsvis kunna vara till användning för andra. Så började bloggandet.

Det som driver mig är mitt genuina intresse för människan; hur vi tänker, känner och fungerar enskilt och i grupp, och inte minst hur och vad vi kan göra för att för att må så bra som möjligt i vår tillvaro.

För att själv må bra brukar jag försöka ge mig tid och utrymme för att göra sådant som jag mår bra av och som ger mig energi; gå en promenad, prata med en vän, äta gott, läsa en god bok, få massage eller vad det nu kan vara som känns energigivande just då.

Om jag kunde intala alla människor något, så skulle det vara:
- Du är unik och fantastisk, precis som alla vi andra. Genom att vara ödmjuk för både dig själv och för folk i din omgivning och genom att tro på din och andras förmåga så blir dina och andras världar ett bra ställe att vara på.

2. Vill du gå ut nån lördag på stan i Västerås och dela ut gratis kramar till gråkalla gurkor tillsammans med mig (och kanske nån mer)? Sprida lite Love, love, love! Vore väl kul?

Det låter väldigt spännande. Du måste berätta mer!

3. Jag undrar hur du kom på att du ville jobba med det du gör nu?

Det började med att jag arbetade som fritidsledare på en ungdomsgård för sk. "riskzonsungdom". Där märkte jag att jag hade förmågan att närma mig dessa ungdomar, lyssna på dem, få dem att tro på sig själva och se möjligheter i framtiden. Jag beslutade mig då för att utbilda mig till Fritidspedagog. Jag har arbetat som fritidspedagog i drygt 10 år och kände för några år sedan att jag ville vidareutveckla mig. Valet föll då på att läsa till Beteendevetare med inriktning mot arbetslivspsykologi. Under studietiden kom jag i kontakt med Mikael som driver Youcan och det var sedan där jag fick anställning som coach.

4. Vad gör dig riktigt överlycklig respektive grymt förbannad?

Riktigt glad blir jag när någon vill överraska mig på något positivt sätt, ett vänligt ord, en liten present eller fin gest där andemeningen verkligen är att göra mig glad (ingen "hidden agenda"). När det kommer från hjärtat. Ofta är det just dessa små och ibland helt oplanerade gesterna som gör mig väldigt väldigt glad.
Riktigt förbannad blir jag så klart på de som utnyttjar svagare i samhället, djur och barn t.ex., men också på personer som lever sina liv eller sköter sina arbeten utan att överhuvudtaget bry sig om hur personer i omgivningen har det. De som kör "sitt race" och som hela tiden har en förmåga att rättfärdiga sina handlingar när de fullständigt kör över kollegor eller andra i sin närhet. Tar de dessutom åt sig äran för ett gott arbete efteråt, då kokar jag över...

5. Hur har du utbildat dig till coach? När du känner att du behöver muntra upp dej själv vad gör du då?

Jag är inte certifierad coach, utan Beteendevetare - en längre, men också bredare utbildning. Coachingen har jag lärt mig eftersom under mitt arbete, även om det mesta känns väldigt naturligt då jag även som fritidspedagog har arbetat med liknande samtalsmetoder.

När jag behöver uppmuntra mig själv då brukar jag boka in en EGO-dag. En dag då jag bara har mig själv som sällskap och gör sådant som jag mår bra av. Det kan vara att gå till frissan, få massage, ta en långpromenad, plöja en massa modemagasin eller läsa en god bok.

6. Har du något bra tips på hur du vänder tankarna när du kommit in i en nedåtgående spiral och känner att allt bara känns jobbigt, tråkigt och meningslöst?

Jag brukar kunna grotta ner mig ett tag i "eländestankar och känslor", en period som kanske varar en vecka eller två. Då passar jag på att må riktigt eländigt. För sedan kommer automatiskt viljan att göra något åt situationen. En längtan efter förändring och även en ny energi till att leta nya möjligheter och utvägar. En riktig naturkraft som jag tycker är riktigt, riktigt häftig.

7. Vart läste du till beteendevetare? Och när?

Jag läste på Mälardalens Högskola, största delen i Västerås, men sista året i Eskilstuna. Jag började läsa januari -05 och blev klar juni -07.

8. Hur träffades du och din man?

Vi träffades ute på krogen. Han gav mig komplimanger för mina skor. Jag hade på mig ett par svarta Addidas trainers med vita ränder. Dessa hade jag köpt för mina allra sista sudiebidragsslantar bara för att jag så gärna ville ha dem tillsammans till min "lilla svarta". Han skiljde sig liksom från mängden den kvällen genom att INTE kommentera uringningen;-).

9. Har du haft några funderingar på andra yrken, en annan karriär, eller har du alltid velat bli det du är nu?

När jag gick på högstadiet så drömde jag om att bli designer. Jag läste också den inriktningen på gymnasiet och gick en förberedande designutbildning och en konstutbildning. Hade också en egen syateljé ett tag då jag sydde kläder på beställning samt jobbade som stylist. Men det är ett tufft jobb att försörja sig på, åtminstone om man som jag då inte var intresserad av att flytta till Stockholm eller utomlands.
Men mitt intresse för människor har också alltid funnits med mig, så jag känner mig väldigt nöjd med mitt nuvarande yrke.

Kanske kan jag kombinera dessa två någon gång i framtiden...

Återigen tack för alla frågor! Som ni vet är ni alltid välkomna att ställa frågor till mig, här på bloggen eller lite mer privat via min mejladress ulrikagabriel@hotmail.com

Lev väl och ta hand om dig!