Jag har skrivit om det förr, men det tål att upprepas:Det finns bara EN PERSON som du garanterat kommer att spendera HELA DITT LIV med. Ni kommer att vakna ihop varje morgon, ha stressiga stunder, glada dagar, dela sorg och ledsamheter, upptäcka och utvecklas och somna tillsammans när dagen är slut.
Vem?
DU SJÄLV, såklart!
Det är det enda du kan vara alldeles säker på. Så länge du lever kommer du att ha sällskap av dig själv.
Frågan är då om det inte är ganska viktigt att ha en bra relation med sig själv?
Det är det så klart.
Naturligtvis kommer det att finnas dagar då du blir trött på dig själv och saknar energi. Det får du acceptera. Men du måste ändå behandla dig själv med kärlek och respekt. Precis som du troligtvis gör med dina nära vänner.
Du som tycker att du har dålig/låg självkänsla, vad eller vilka egenskaper hos dig är det som får dig att känna så?
Om du har en vän som har samma egenskaper eller som på ett eller annat sätt är missnöjd med sig själv, skulle du behandla honom/henne som en "mindre värd" person? Troligtvis inte. Du skulle stötta och visa vilken god vän du är. Kanske visa extra mycket kärlek och omtanke när din vän går igenom en svår period.
Se på dig själv i ett "utifrån perspektiv". Tänk dig att du betraktar en vän. Funderar på hur vännen mår, hur det känns och vad du kan göra för att vännen ska må bra.
Genom att se på dig själv som din allra närmaste, bästa och käraste vän och därmed även behandla dig själv därefter, ger du dig själv de bästa förutsättningarna.
Du är den viktigaste personen i ditt liv!
Jag klistar in från ett tidigare blogginlägg som jag har skrivit, appropå vad du skriver om:
SvaraRaderaMånga som ser sig själv i spegeln tänker säkerligen nedlåtande tankar som sig själv, som t e x så ful, tjock, gropiga lår osv. När jag ser mina tonårsdöttrar framför spegeln så kan jag ibland se att de ser missnöjda ut över håret, hyn osv.
Tänk så många elaka tankar man tänker som sig själv!
Tänk om man skulle säga så åt någon annan person - Tjena tjockis, vilket fult hår och gropiga lår du har, bred bak dessutom osv. Då skulle man inte uppfattas som speciellt schysst... men det är helt OK att säga det åt sig själv och ta in det i det undermedvetna. För det är precis det vi gör... som en dålig affirmation som klistras fast i vårt undermedvetna.
Välj istället att "ljuga" för dig själv, att du är vacker, duger som du är, är helt OK, är trygg, är säker (för det är du!) osv så blir det till slut en sanning för det undermedvetna!
Säg JA åt livet och dig själv :)!
Ulla-Karin
livetlivet.blogspot.com
WOW! Hittade detta inlägg när jag googlade på självkärlek! Å exakt detta skrev jag om i min blogg idag! Läckert! Nu ska jag kika vidare här! Härliga tider! Kloka ord! Ljuva liv!
SvaraRadera