Wow, vad tuff du är!!! Å din blus är helt underbar - sååå snyggt med väst till (tack för tipset :)
Grattis till bloggen...och framför allt grattis till alla oss som får chans att hämta dina kloka ord härifrån ;)
Tack för tipset på min blogg ang kontorslandskap! Nu har jag mejlat kontorschefen - länkade 4 artiklar om forskning kring det. Nu kan ingen (framför allt inte jag själv) beskylla mig för att gnälla tyst i ett hörn ;)
Stort stort grattis!!! Nä det är inte fel att må dåligt, om man dessutom kan få små nycklar för att komma framåt i det så är det ibland ren lyx att må dåligt eftersom ´man oftast i den sitsen hittar vägar framåt som ger mycket mer än om man bara trampat på... :-) Kram!
tant t - Tack för komplimangen :-D! Jag gillar prickigt. Det är något glatt över det. Roligt om jag kan inspirera med mitt klädval också. Vad bra att du gjorde lite research och presenterade materialet. Bra jobbat! Nu har du agerat och kanske satt igång något. Jag håller tummarna för att du får behålla ditt kontor. Stor kram tillbaka!
Fokus mot framtiden - Tack! Jättebra resonemang du har. Jag håller helt med dig. För nog är det så att för att kunna njuta av allt som är fantstiskt så måste man också våga känna av det som är mindre bra. Och ur "eländet" föds möjligheten. Vad härligt att du är du! Stor kram tillbaka.
Jessica - Tack Jessica! Du är en kvinna att inspireras av i mångt och mycket själv! Visst är den fin broschen! Stor kram till dig också vännen!
Grattis Ulrika! Har varit mycket inspirerande att läsa dina inlägg. Tycker det är konstigt att när man mår dåligt så försvinner många runt en. Ja de verkar tro att det smittar. Vem vet? Ja det verkar verkligen stämma att i kriser ser man vem som är sina verkliga vänner. Tycket det trots allt är underligt att många människor inte lär sig och tar till sig av sina egna kriser. Alla behöver någon i alla livets faser. Kram på dig Annika
Annika - Tack för dina fina ord! Det ligger något i det du säger att en del "vänner" försvinner när man mår dåligt. Till stor del tror jag att det beror på deras osäkerhet, kanske framför allt för att göra något "fel" eller kanske till och med för att de är rädda för att problem hos dem själva ska bli tydliga. Men jag tror också att det kan vara bra att minska ner på det sociala umgänget i vissa perioder. Det är bättre att omge sig med några få, men nära och kära vänner, för att kunna fokusera på sig själv och sina funderingar på hur man vill att livet ska se ut framöver. De som sedan är RIKTIGA vänner de finns kvar. Även om man under en period inte umgås så mycket. Stor kram tillbaka Annika och tack för att du delar med dig.
Irene - Tack själv! Vad roligt satt jag kunde bjuda på ett skratt :-D!
Jag måste fråga dig Ulrika, jag har precis börjat arbeta med min självkänsla, som INTE är nåt kvar av. Har blivit helt berg o dalbana i känslorna sen jag började. Märker allt mycket mer, försöker tänka positivt och det funkar bättre. Men så minsta lilla negativa så...piiioooooo...rakt ner. FÅR INTE MÅ DÅLIGT!!! inte nu när jag väl arbetar med självkänslan.. Är det normalt att det blir så mycket känslor i början? Jag har trots allt hopp om mig själv ;)
Stefan - det går bra att kommentera oavsett kön;-). Jag tycker till och med att det är extra roligt med en kommentar från en kille eftersom ni inte är lika frekvetna med att skriva (troligitvis utgör ni inte majoriteten av mina läsare;-)...). Tack för dina fina ord Stefan! Var rädd om dej.
Anonym - det brukar vara ganska normalt att tankar och känslor åker berg- och dalbana när man börjar jobba med sig själv och sin utveckling. Ofta kan det bero på att man så gärna vill att allt ska bli "bra" på en gång och i och med det vill man skjuta ifrån sig alla negativa och skrämmande tankar och känslor. Om du istället försöker se det som om du nu ska jobba med att lära känna dig själv, vilket innebär både sådan som du vill vara och sidor du vill förstärka, men även de sidor som du kanske helst vill glömma. Om du kan acceptera att du har alla dessa sidor i dig - för det har vi alla, så är det också mycket enklare att gå vidare och jobba med och stärka det positiva. Det är alltså helt normalt och jag tycker att du bara ska möta varje känsla, erkänna och acceptera den och sedan släppa den utan att grubbla vidare. Jag önskar dig all lycka till. Hör gärna av dig och berätta hur det går.
Linda - Tack! Jag håller tummarna allt jag kan, det är underbart ditt halsband!
I mitt skafferi - ja, jag hoppas bara att jag inte skrämmer iväg alla bloggläsare nu ;-). Det var ju en risk jag tog det här. Tack för gratualtionerna och för att bloggen har fått mig att komma i kontakt med så många trevliga och intressanta människor - som du Lisa. Stor kram.
Grattis min älskade Ulrika till 1-årsdagen. Du är fantastisk!!!!Och jag håller med om,att dina kläder här är superläckra.Hoppas jag får se dom snart i verkligheten.Kanske på din systers födelsedagskalas. Kramar från din mamma.
Wow, vad tuff du är!!! Å din blus är helt underbar - sååå snyggt med väst till (tack för tipset :)
SvaraRaderaGrattis till bloggen...och framför allt grattis till alla oss som får chans att hämta dina kloka ord härifrån ;)
Tack för tipset på min blogg ang kontorslandskap! Nu har jag mejlat kontorschefen - länkade 4 artiklar om forskning kring det. Nu kan ingen (framför allt inte jag själv) beskylla mig för att gnälla tyst i ett hörn ;)
Ha det gott, kram!
Stort stort grattis!!!
SvaraRaderaNä det är inte fel att må dåligt, om man dessutom kan få små nycklar för att komma framåt i det så är det ibland ren lyx att må dåligt eftersom ´man oftast i den sitsen hittar vägar framåt som ger mycket mer än om man bara trampat på...
:-)
Kram!
Grattis på 1-årsdan! Och bra jobbat Ulrika, du inspirerar många =) Och jävligt snygg rosbrosch du har där... Kram!
SvaraRaderaUnderbart Ulrika!! Vilket toppensätt att fira 1 år på - verkligen kul att se.
SvaraRaderaDu är bra!!
Varma hälsningar!
tant t - Tack för komplimangen :-D! Jag gillar prickigt. Det är något glatt över det. Roligt om jag kan inspirera med mitt klädval också.
SvaraRaderaVad bra att du gjorde lite research och presenterade materialet. Bra jobbat! Nu har du agerat och kanske satt igång något.
Jag håller tummarna för att du får behålla ditt kontor.
Stor kram tillbaka!
Fokus mot framtiden - Tack! Jättebra resonemang du har. Jag håller helt med dig. För nog är det så att för att kunna njuta av allt som är fantstiskt så måste man också våga känna av det som är mindre bra. Och ur "eländet" föds möjligheten.
Vad härligt att du är du! Stor kram tillbaka.
Jessica - Tack Jessica! Du är en kvinna att inspireras av i mångt och mycket själv! Visst är den fin broschen! Stor kram till dig också vännen!
S o F - Tack underbara! Du är inte så tokig du heller ;-). Stor varm kram till dig.
SvaraRaderaGrattis Ulrika!
SvaraRaderaHar varit mycket inspirerande att läsa dina inlägg.
Tycker det är konstigt att när man mår dåligt så försvinner många runt en. Ja de verkar tro att det smittar. Vem vet? Ja det verkar verkligen stämma att i kriser ser man vem som är sina verkliga vänner. Tycket det trots allt är underligt att många människor inte lär sig och tar till sig av sina egna kriser. Alla behöver någon i alla livets faser.
Kram på dig
Annika
Wow, vilket härligt initiativ! :-)
SvaraRaderaSkrattade gott när Du blåste på slutet ;-)
Och Du, GRATTIS på 1-årsdagen!!!
Tack för Dina många, varierande, glada, uppmuntrande och tänkvärda inlägg!
Grattis till bloggen och ett härligt framträdande i bloggvärlden :)
SvaraRaderaAnnika - Tack för dina fina ord! Det ligger något i det du säger att en del "vänner" försvinner när man mår dåligt. Till stor del tror jag att det beror på deras osäkerhet, kanske framför allt för att göra något "fel" eller kanske till och med för att de är rädda för att problem hos dem själva ska bli tydliga. Men jag tror också att det kan vara bra att minska ner på det sociala umgänget i vissa perioder. Det är bättre att omge sig med några få, men nära och kära vänner, för att kunna fokusera på sig själv och sina funderingar på hur man vill att livet ska se ut framöver. De som sedan är RIKTIGA vänner de finns kvar. Även om man under en period inte umgås så mycket. Stor kram tillbaka Annika och tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaIrene - Tack själv! Vad roligt satt jag kunde bjuda på ett skratt :-D!
Åsa - Tack kära du!
Är det krav att man är tjej för att få kommentera din blogg? ;-))
SvaraRaderaTycker bloggen är intressant, kul med filmsnutten. Då låter ungefär som jag tänkt mig, hur man nu kan föreställa sig en röst!?
Jag gör inte som alla andra och kommenterar dina kläder och smycken utan säger det rakt upp och ner. Du är jättesöt!
Stefan
Jag måste fråga dig Ulrika, jag har precis börjat arbeta med min självkänsla, som INTE är nåt kvar av. Har blivit helt berg o dalbana i känslorna sen jag började. Märker allt mycket mer, försöker tänka positivt och det funkar bättre. Men så minsta lilla negativa så...piiioooooo...rakt ner. FÅR INTE MÅ DÅLIGT!!! inte nu när jag väl arbetar med självkänslan.. Är det normalt att det blir så mycket känslor i början? Jag har trots allt hopp om mig själv ;)
SvaraRaderaGrattis till bloggen. Kul inslag... =)
SvaraRaderaOch vad roligt att du hittade in till mig och tävlingen om halsbandet. Lycka till... drar en vinnare imorgon.
Ha det gott!
Kram Linda
Så roligt att få se och höra dig, nästan som att träffa dig IRL.
SvaraRaderaGrattis och tack för första året!
Kramar, Lisa
Stefan - det går bra att kommentera oavsett kön;-). Jag tycker till och med att det är extra roligt med en kommentar från en kille eftersom ni inte är lika frekvetna med att skriva (troligitvis utgör ni inte majoriteten av mina läsare;-)...).
SvaraRaderaTack för dina fina ord Stefan! Var rädd om dej.
Anonym - det brukar vara ganska normalt att tankar och känslor åker berg- och dalbana när man börjar jobba med sig själv och sin utveckling. Ofta kan det bero på att man så gärna vill att allt ska bli "bra" på en gång och i och med det vill man skjuta ifrån sig alla negativa och skrämmande tankar och känslor. Om du istället försöker se det som om du nu ska jobba med att lära känna dig själv, vilket innebär både sådan som du vill vara och sidor du vill förstärka, men även de sidor som du kanske helst vill glömma. Om du kan acceptera att du har alla dessa sidor i dig - för det har vi alla, så är det också mycket enklare att gå vidare och jobba med och stärka det positiva. Det är alltså helt normalt och jag tycker att du bara ska möta varje känsla, erkänna och acceptera den och sedan släppa den utan att grubbla vidare.
Jag önskar dig all lycka till. Hör gärna av dig och berätta hur det går.
Linda - Tack! Jag håller tummarna allt jag kan, det är underbart ditt halsband!
I mitt skafferi - ja, jag hoppas bara att jag inte skrämmer iväg alla bloggläsare nu ;-). Det var ju en risk jag tog det här. Tack för gratualtionerna och för att bloggen har fått mig att komma i kontakt med så många trevliga och intressanta människor - som du Lisa. Stor kram.
Kul att se dig nästan live :-)
SvaraRaderaTufft att lägga ut dig på nätet. Du ser så glad och nöjd ut. Och jag måste hålla med många andra, vilken snygg blus.
Grattis min älskade Ulrika till 1-årsdagen.
SvaraRaderaDu är fantastisk!!!!Och jag håller med om,att dina kläder här är superläckra.Hoppas jag får se dom snart i verkligheten.Kanske på din systers födelsedagskalas.
Kramar från din mamma.
Vad kul att se dig live =)
SvaraRaderaoch grattis till 1 år, det är stort *kram*
Grattis!!!!!
SvaraRaderaCamilla - Tack för dina fina ord! Tänk att det var så många som gillade blusen, fast det gör ju jag också förstås ;-).
SvaraRaderamamma Ulla - Tack älskade mamma!
Miss M - Tack härliga du! Hoppas jag inte skrämde bort alltför många bara. Det finns ju en risk ;-)...
malve - TACK!