I går var sonen draftad (heter det så?), till att vara med och spela skol DM i fotboll för särskoleelever. Han blev utplockad som yngsta elev på sin skola att vara med. I kontaktboken stod det sedan att Max deltagande hade varit succé (för Max;-)...), han hade sparkat på bollen många gånger. Att de sedan fick storstryk för att motståndet bestod av betydligt äldre spelare har mindre betydelse. Sonen var lycklig och sjöng hela vägen hem i bussen.I dag är det sjukhus och operation som gäller för honom. Han har inte "alla bollar i påsen", och det måste åtgärdas med ett kirurgiskt ingrepp.
Inget stort och allvarligt, men ett mammahjärta oroas ändå lite grann. Sådan är vår lott.
Uppdatering: oron över! Sonen sitter nu hemma på golvet framför Tvn, käkar choklad och tittar på film - hur nöjd och glad som helst.
Vilken lycka!
SvaraRaderaDet kan vara samma känsla för många barn, oavsett menar jag. En kommer knappt i närheten av bollen. Men allt har ju så mycket med tränare och sånt att göra.
Lycka till idag på operation!
Vad kul att han fick den glädjen. Samma operation (tror jag) gjorde en av mina söner i 6-årsåldern och som sagt, det är ju en enkel sak men ändå bra att de gör.
SvaraRaderaKramar till dig!
CharmKatti - absolut, glädjen i själva spelandet/lekandet och inte i prestationen. Tyvärr har den känslan en tendens att försvinna med åren... Tack för lyckönskningen! Allt gick bara bra.
SvaraRaderaMedea - ja det är inte mycket som behövs ibland för att lyckan ska vara total. Operationen gick enligt planerna och nu är han "fullständig". Stor kram tillbaka.
Blir så glad när du delar med dig av sådana här saker. Det är väl helt underbart att få känna den lyckan över sitt eget barn eller någons annans... när man kan se hur lyckliga och stolta de själva är. Härligt att också op gick bra!
SvaraRaderaLotta
Lotta - roligt att du känner så. Att ha ett barn med "handikapp" gör att man får lite andra perspektiv på tillvaron ibland. Jag tror att det är lättare att se det stora och fantastiska i det lilla.
SvaraRadera