Det låter väl som en enkel match?!?!?
Men många av oss har insett att det är svårare än vad man kanske tror.
Svårast av allt kan vara att KOMMA IHÅG att äta långsamt och njuta till att börja med.
Om alla vi som är med i denna utmaning delar med oss av våra med och motgångar, svårigheter och goda råd, så har vi ännu större möjlighet att få ut det mesta och bästa av denna utmaning.
En del av er är redan väldigt dktiga på att lämna kommentarer.
Bra! Fortsätt med det!
Läs gärna varandras kommentarer och inspireras.
Här är något som ni gärna får fundera lite extra på nu under veckan som kommer. Kommentera gärna!
- När är det som svårast att lyckas med utmaningen?
- Kan du göra på något annat sätt så att dina förutsättningar förbättras?
- När går det bra?
- Kan du använda dig av de strategierna oftare/i andra sammanhang för att öka dina förutsättningar?
Jag har haft ganska svårt med utmaningen emellanåt och det beror på två saker. Barn nr1 och barn nr2.
SvaraRadera:)
Att lära sig att njuta av maten och äta långsamt är en ren prövning. Det är inte så mycket matro vid vårt matbord.
Jag slöt ögonen igår vid middagen och försökte verkligen att känna smakerna och njuta i långsamhetens lov, då frågade min dotter vad i fridens namn jag gjorde.
Jag förklarade och då ville helt plötsligt hela familjen sluta ögonen och njuta av maten.
Ahh, matro vid matbordet!
Fantasktiskt!
Ha en underbar start på veckan.
Mitt eldprov börjar på onsdag när jag åter börjar jobba o kök..
SvaraRaderaDet är det där med att komma ihåg, men det blir bättre och bättre. Och jag tar en tugga, blundar, tuggar noggrant, känner på strukturen på maten och sväljer INNAN jag ens börjar förbereda nästa tugga. Sitter inte startklar med nästa tugga på gaffeln alltså. Det känns jättebra, då får man en liten paus i tuggandet! Och det blir nästan alltid mat över...
SvaraRaderaSvårast var när det kom en störtskur mitt i midsommarlunchen ;) Men så länge solen skiner är det lätt som en plätt he he. Kramis
SvaraRaderaJag har VÄLDIGT svårt med utmaningen =/
SvaraRaderaKanske kan det vara för att jag alltid använt mat "mekanistiskt", jag bara äter liksom. och snabbt ska det gå, som allt annat i mitt liv. MEN denna utmaning har iaf fått mig att tänka till =)
Jag tror att jag njuter av varje tugga, känner konsistensen. Men jag glömmer bort att komma ihåg hur det kändes, smakade osv för att kunna skriva om det i bloggen. Men jag är överlag mycket bättre NU på att leva i nuet, äta när jag äter, känna dofter, njuta smaker än jag var för några år sedan.
SvaraRaderaJag tycker det lättaste att inte bli störd är att fokusera ordentligt på maten innan man stoppar in den i munnen. Man kan tom känna färger. Prova med en skumbil från Ahlgrens bilar. Det är ingen tillfällighet att de finns i tre färger
SvaraRaderaJag kommer ihåg utmaningen hela tiden,utom när jag äter:)
SvaraRaderaBara att njuta, hur kan det vara så himla svårt???
Plingen - Det kan vara en utmaning i sig, att kombinera utmaningen med barn;-). Det var ju ett jättebra sätt at verkligen få med barnen i "äta och njuta". Det ska jag också prova med min familj!
SvaraRaderaJag ösnkar dig en minst lika härlig vecka!
Eva - Det kommer att gå kanon! Du har några dagar till på dig att "övningsköra"...
Monica - Visst är det häftigt!
tant t - ibland går det väl inte att undgå att det blir lite stressig;-)...
Miss M - precis det som är meningen, att man tänker till. Frågan är OM du vill att maten ska vara en mekanisk och snabb handling?!?!
Medea - det låter ju jättebra! Du är verkligen på god väg. Jag tycker dessutom att det blir som ringar på vattnet som "färgar av sig" även på andra områden. Ta det med ro och njuuuuuut...
Claes - det ska jag definitivt prova. Tack för tipset!
Åsa - det är svårare än vad man tror;-)! Men ju oftare tanken far genom ditt huvud, desto bättre. Snart så sitter den i ryggmärgen.
Jag har märkt att jag tar saker lite lugnare nu när jag äter och funderar på vad det smakar och det är skönt. Däremot det som jag tycker är svårt är när jag har bråttom - då är det så att jag gärna bara slänger i mig det som jag behöver för att itne vara hungrig eller grinig. Vad kan jag göra åt det - jo jag kan planera bättre så att jag inte blir så hingrig och har mer tid åt att äta. Jag har nu som det är 1 timmas lunch och det ä rvädigt skönt. Går ckså upp lite extra tidigt för att äta frukost i lugn och ro!
SvaraRaderaLotta