Ändå har vi dem - fördomarna, vare sig vi vill eller inte. Och ofta i betydligt större omfattning än vad vi ens vill tänka på eller kan förstå.
Fördom = För dom = du dömmer före (innan du vet)
Förutfattad = Förut fattad = innan du har fattat vad det egentligen handlar om
I många år gick jag omkring och trodde att jag var en relativt fördomsfri människa. Jag trodde på allas lika värde oavsett hudfärg, kön, inkomst etc. Men när jag födde mitt andra barn, Max för 7 ½ år sedan insåg jag att jag har betydligt fler fördomar än vad jag har en aning om. Det visade sig att Max hade Downs syndrom och det blev en stor chock. Direkt dök det upp MASSA förutfattade meningar i mitt huvud om handikappade i allmänhet och personer med DS i synnerhet. Inte för att jag ville döma utan för att jag helt enkelt inte visste bättre - just då.
Den erfarenheten har lärt mig mycket.
Det är inte personer som har förutfattade meningar som är "farliga" - det är de som vägrar att ändra uppfattning som är det.
Troligtvis har du också en hel del fördomar och förutfattade meningar. Det är helt i sin ordning. Vi MÅSTE ha det för att orka med. För att förenkla alla intryck vi ständigt möts av så vill hjärnan kategorisera, gruppera och dela in allt den möts av i förutbestämda "fack". Det skulle bli alldeles för jobbigt att noggrant analysera varje person och företeelse. Istället gör hjärnan en "snabb scanning" och bestämmer sedan att personen du nyss mött är en "tråkig besserwisser" eller en "charmerande fransman".
Naturligtvis kan vi sedan ändra åsikt och placera personen i ett annat fack. Den tråkiga besserwissern visade sig kanske vara en utomordentligt trevlig person
Tyvärr är det inte alltid som vi får möjlighet att skaffa oss en ny åsikt. Eller så träffar vi aldrig på personen i fråga igen. Inte heller är det ovanligt att vi dömer ett helt folkslag eller annan gruppering (t.ex. personer med Downs syndrom) efter någon enstaka erfarenhet vi haft med en eller ett fåtal personer. Naturligtvis blir inte det rättvisande.
Vad jag vill säga är att förutfattade meningar och fördomar har vi - vare sig vi vill eller inte. De fyller dessutom en funktion. Däremot är det viktigt att vi funderar på våra tankar och åsikter och inte tvekar att ompröva dem så fort tillfälle ges.
"Att byta åsikt är ett tecken på intelligens."
Albert Einstein
Hej!
SvaraRaderaJag hittade din blogg via "Kerstins krumelurer" som är medi din rensa-utmaning. Nu har ju den visserligen börjat redan, men jag skulle gärna vilja hänga på iallafall!
Jag tänkte att jag kan ju ta två utmaningar den här veckan eftersom jag inte var med förra veckan. =)
Min blogg:
http://notyourentertainment.blogspot.com/
//Martina
Martina - Så roligt och välkommen hit. Det är aldrig försent att rensa ;-)! Självklart kan du vara med. Jag skriver upp dig på listan och länkar.
SvaraRaderaLycka till!
Klokt inlägg! Just detta att man faktiskt kan ÄNDRA på sig, det är en viktig egenskap!
SvaraRaderaDu har ett pris att hämta inne på min blogg! Varför??? För att du är du och för att....det står skrivet på min sida ;)
SvaraRaderaHa en skön kväll! Kramis
Tack för många kloka ord och all positiv energi du sänder genom din blogg!
SvaraRaderaFördomar förenklar livet.
SvaraRaderaMen livet är till för att upptäcka och lära sig nya ting - därmed försvinner (förhoppningsvis) fördomarna allt eftersom.
Åsa - Tack! Förhoppningsvis blir vi ju bara smartare och smartare i livet desto fler erfarenheter vi gör.
SvaraRaderaLilalili - Tack goa Du:-D!!!
Tant T - Tack sötnos! Vad glad jag blir att få höra det :-D!
DMH - Visst är det så att de förenklar. Det är därför vi har dem. Men det är ju också så att det som förenklar för EN person kan försvåra för en hel folkgrupp...
Är man en öppen och nyfiken person (som DU är ;-) så lär man genom hela livet och har inga som helst problem med att ändra på sina fördomar.
"Men de flesta med DOwns syndrom och andra utvecklingsstörda är ju så himla roliga och glada jämt!"
SvaraRaderaHur ofta får man inte höra det? Som om de vore en homogen grupp och inte invider. Visst är Plorp gullig och gladlynt (allt som oftast)men han är ju _han_ och inte en "utvecklingsstörd".
Jag tror personligen att det viktigaste vi gör i vårt liv (förutom att ta hand om vårt liv) är att gnugga utav oss på varandra. Att lära sig utav och att lära. I varje möte finns något jag behöver, behövde just då och när jag tagit det till mig går jag vidare, som i en trappa. En ny insikt, ett nytt trappsteg..en mer sammansatt människa helt enkelt.
Kanske är det något jag behöver för att hålla upp andan men så känner jag det. :)
varfor inte:)
SvaraRadera