ENSAMHET

Jag fick ett mail från en kvinna.
Det handlade om hennes upplevda känsla av ensamhet.
Vi kan kalla henne Eva.

Eva känner sig osäker och ensam tillsamman med andra människor, t.ex. på jobbet. Hennes tankar kretsar ständigt kring kollegornas tankar och åsikter om henne. Hon tror att de inte tycker om henne och att de ljuger för henne. Trots att hon försöker att vara social och umgås med dem leder det alltid till en känsla av misslyckande och mindervärdighet. När Eva försöker komma människor nära, så känner hon sig strax avvisad och upplever att de inte längre vill ha kontakt med henne.
Eva efterlyser ett självförtroende och att hitta en stabilitet i sina tankar och känslor.

Eva är inte född i Sverige, men har bott här en stor del av sitt vuxna liv. Hon skriver själv att hon inte tänker eller lever på svenskt vis. Hon tror att en stor del av hennes upplevda utanförskap kan ha att göra med att hon inte behärskar svenska språket till fullo (uttalet t.ex.).

Naturligtvis är det svårt, för att inte säga omöjligt att kunna ge några specifika råd till Eva, baserade på enbart ett mail. Jag känner ändå att jag vill försöka då jag vet att många upplever en liknande situation. Man känner sig ensam trots att man kanske har både familj och arbetsliv. Att känna sig ensam, fast man befinner sig i ett sällskap är en mycket svår känsla.

I Evas fall handlar det till en viss del om att hon har en annan, "osvensk" bakgrund. Men jag vet att samma känsla kan upplevas av personer födda i Sverige. Känslan av olikhet kan komma från att man har andra tankar och värderingar, har en annan sexuell läggning, är överviktig eller precis vad som helst.

Mitt råd till Eva, och alla andra som upplever en liknande känsla i sina liv, är att börja med att lägga FOKUS PÅ ER SJÄLVA. Viljan av att vara accepterad och få känna tillhörighet är en enormt stark drift hos hela mänskligheten. Den handlar om vår möjlighet till överlevnad då vi är "flockdjur". Men det kan också vara så att viljan istället blir ett närmast "maniskt beteende" som gör att vi försöker att bli accepterade och omtyckta till vilket pris som helst. Något som omgivningen då riskerar tycka är alltför påfrestande och istället tar avstånd ifrån.

Försök att under en period ignorera längtan efter gemenskapen med kollegorna. Inte för alltid utan för en kortare period. Flytta över fokus på DIG SJÄLV.

• Hur kan du ta hand om dig själv?
• Vad får dig att må bra?
• NÄR känner du dig trygg?
• Finns det någon eller några personer som du trivs att umgås med? Där du får vara du? Umgås med dem. Prata med dem om dina känslor.
• Läs gärna någon bok om självkänsla, t.ex Mia Törnbloms "Självkänsla nu!" eller "Mera Självkänsla - finns både som bok och CD, lättläst och med många bra övningar. Fraktfritt och Bokfynd på Ginza.se under Februari.
• Ta hand om dig och lyssna på dig under den här perioden för att kunna känna att DU tycker om dig själv. Det är grunden till att andra ska kunna tycka om och vilja umgås med dig.

Du är din egen bästa vän! Behandla dig själv som du skulle behandla din bästa vän - lyssna, värdesätt, respektera, förlåt och ÄLSKA dig själv. När du börjar finna en glädje och ett nöje av att umgås med dig själv, kan du försiktigt börja närma dig någon kollega eller bekant som du känner förtroende för.
Och viktigast att allt, att veta och förstå. Du behöver ALDRIG andra människors "godkännande" för att vara en "bra" person. Du ska aldrig göra våld på din personlighet för att anpassa dig och bli omtyckt. Du behöver inte bli omtyckt av alla, men du MÅSTE vara omtyckt av dig själv för att kunna leva ett liv du mår bra av och i.
Hör gärna av dig igen "Eva" om du har fler funderingar. Jag önskar dig allt gott i livet.