...och det är rost på marken, utropade min femåring i morse när hon kom ut i kylan på morgonen. Ja, nog kan det vara riktigt ruggigt ute nu när inte solen är framme.Väder och ljus påverkar oss många gånger mer än vi förstår. Det är inte en slump att det är många som känner sig deppiga och nere på höstkanten. Den här hösten tycker jag mig ha stött på ovanligt många människor som känt av lite "höstdeppighet". Kanske har det att göra med att sommaren fick ett sådant abrupt slut i juli. Då var det kanonfint, sedan blev det bara regn, regn och åter regn. Det blev liksom aldrig någon sommarmånad av augusti. Vi han aldrig förlika oss med att hösten var i antågande, för den bara kom - kabooooom. Vi han inte förbereda oss mentalt och ladda upp med solljus.
Men, som någon klok människa sa:
- Förbanna inte mörkret, utan tänd ett ljus.
Gör just det! Kura skymning inomhus. Tänd en massa vackra ljus, mys under en mjuk filt, drick en kopp gott te, läs en god bok... Jag tror att naturen försöker tala om för oss att det är dags att gå ner i varv, ta det lugnt och vila upp oss tills solen och värmen ger oss nya krafter på vårkanten. Vad tror du?
Jag känner att jag verkligen får ro i själen på hösten. På våren är det tvärtom - då känner jag mig stressad! Jag älskar hösten! Det lät väldigt bra det du skriver att det nog är naturen som vill få oss att varva ner och ta det lugnt :-)
SvaraRaderaDet tror jag på :-)