STRESS-SNACKET

Nästan vem du än ställer frågan:- Hur är det med dig? kommer att ge dig en mer eller mindre stor utläggning om hur mycket han eller hon har att göra.
De flesta av oss har mycket att göra... och vi berättar gärna om det.
Att berätta hur mycket vi har att hinna med på jobbet, på fritiden och på semestern har blivit en lika stor "snackis" som vad vi har för väder. Det går alltid att prata om hur mycket vi har att göra, hur mycket vi inte hinner med och hur stressade vi känner oss i olika situationer.
Alla upplever vädret, och nästan alla upplever stress - därför är det så lätt att prata om.

Stress är en "urkraft" vi har med oss som en hjälp att klara svåra och pressade situationer. Stressreaktionen i form av ökad puls, spända muskler och snabbare andhämtning finns där för att hjälpa oss att blixtsnabbt reagera vid fara. Vi ska då snabbt kunna bestämma om vi för att hantera faran ska välja att fly eller ta fighten för att klara av situationen. Meningen är att detta stresspåslag ska vara en kortare stund, kanske 10 minuter. Efter det borde situationen på ett eller annat sätt ha löst sig - antingen har du lyckats fly, har vunnit striden eller så har du fått kapitulera. Då kan du börja slappna av och kroppen återgår snart till normal puls, andhämtning och ett mer avslappnat tillstånd.

I dag upplever vi stress under mer än 10 minuter. Vi kan känna oss konstant stressade i dagar, veckor, ja månader. Och det som stressar oss är sällan en livshotande situation som ska lösas - som en attack av ett rovdjur, utan andra saker. Det kan handla om att vi känner oss stressade av att pappershögarna på skrivbordet bara växer och växer, eller att vi inte vet hur vi ska betala våra räkningar. Vi kan känna oss stressade av att vi förväntas hinna med både jobb, barn, hem och oss själva. Inget av detta är livshotande, ändå går vi och känner av mer eller mindre oro och press konstant. Detta sliter på kroppen. Våra kroppar behöver tid för återhämtning.

Att ett av våra vanligaste samtalsämnen har blivit att ventilera hur stressade vi känner oss och hur mycket vi har att göra är oroväckande. För en kan det handla om ett sätt att visa sig viktiga och duktiga - de är behövda. Men för de flesta tror jag att det handlar om en ständig frustration och känsla av att inte vara tillräcklig.

Kan vi inte hjälpas åt?
Kan vi inte försöka prata med varandra om hur vi kan göra och tänka istället för värdera allt vi gör som hög prioritet?
Kan vi inte istället börja fundera på vad som VERKLIGEN är viktigt i våra liv?
Kan vi sänka kraven på oss själva?
Kan vi hjälpa andra att få upp ögonen över hur deras prioriteringar ser ut i livet.

Att se livet som ett 100-meters lopp ger varken kvalitet eller njutning.
Stress och press fyller en viktig funktion, både för att rädda oss vid fara, men även för att få oss att kunna prestera i viktiga lägen. En del personer presterar enbart när de känner sig stressade. Situationen får dem att ladda upp och koppla på det som behövs för att lyckas. Återigen är det bra om det sker kortsiktigt och inte under långa perioder.

• Brukar du prata med andra om hur stressad du känner dig och hur mycket du har att göra?
• Skulle du vilja göra andra prioriteringar i ditt liv?
• Hur skulle de kunna se ut?
• Hur kan du göra för att få uppleva ett avslappnat förhållande till livet och levandet mellan varven?
• Hur kan du skapa tid och utrymme för återhämtning?

Livet ska LEVAS, inte bara ÖVERLEVAS...