onsdag 1 maj 2019

Från logisk tänkande till andlighet, kropp och själ



Jag har alltid gillat att lära mig nya saker, utbilda mig, läsa, utmana och utveckla mig på många sätt. Jag gillar att tänka och använda hjärnan, analysera, hitta nya lösningar och vara kreativ.
Älskar att hitta forskningsstudier som stödjer än det ena än det andra (med vetskapen om att forskningsresultaten är både vinklade och tillfälliga fram tills nya resultat forskats fram 😉).
Jag gillar att använda logik och tänka till kring saker och ting. Jag vill förstå hur saker fungerar.
Jag har hyllmeter på hyllmeter med böcker som handlar om allehanda saker som intresserat mig genom åren.
Med andra ord har jag levt största delen av mitt liv "i huvudet" och låtit mitt logiska tänkande och min hjärna styra.

Samtidigt har jag alltid varit intresserad av personlig utveckling och både fysisk och psykisk hälsa.
Att jobba med känslor som en resurs och ett viktigt redskap. Att känna inifrån.
Jag vill påstå att jag har haft en ganska väl utvecklad magkänsla som hjälpt mig många gånger genom åren. Och just magkänsla menar man både har en koppling i våra kunskaper (logiken) och våra erfarenheter (känslor) - om vi nu ska tänka logiskt kring detta😉.
Andligheten då? Vad nu den innefattar....
Ja "spöken" har jag stött på vid några tillfällen. Jag har alltid utgått från logiken, men det har liksom inte funnits någon vettig förklaring.
Och energier?
Energier har jag ganska lätt kunnat känna av från andra människor. Ni vet den där känslan av hur någon mår och vad han/hon förmedlar. Tunga energier från människor som inte mår bra har jag alltid reagerat på. Upplevt som obehagliga och till viss mån försökt att undvika.
Jag har vid ett flertal tillfällen och från unga år från "andliga personer" fått höra att jag har starka energier. Något som jag inte har kunnat känna av eller förstått riktigt själv. Har mest skakat det av mig som lite "flummigt" (men ändå i smyg varit lite nyfiken). Jag har fått höra att jag har "förmågor", men inte riktigt trott att det varit så.
Mitt logiska tänkande har liksom inte fått det att gå ihop.
För trots allt, så har min logiska sida definitivt varit den dominerande.

Men så har något inom mig förändrats med åren, känns det som.
En nyfikenhet på det "oförklarliga". Ett öppnare sinne.
Och de personer som jag har "behövt" har liksom bara kommit till mig på ett nästan magiskt sätt. Och det är något jag är oerhört tacksam över.
Det är sååååå spännande att våga (för min del handlar det mycket om att våga) släppa det jag har kontroll på och kunskap inom och välkomna något för mig okänt.
Och det känns rätt hela tiden.
Pusselbit på pusselbit faller på plats på ett magiskt sätt.
Jag har bland annat med hjälp av fantastiska Sara på Karmaklubben fått uppleva samtal med andarna, tidigare-liv upplevelse via regressionshypnos och en massa intressanta och givande samtal🙏💗.
Min underbara yogafröken Annika på Annika Wallin Yoga har förutom sina yogapass även introducerat mig i Reikin och verkligen fått mig att förstå och känna vilka energier jag själv har, kan förmedla och ta emot 🙏💗.

Men länge har det funnits en "kamp" mellan logiken (tankarna) och känslorna (andligheten). Jag söker gärna förklaringar genom mitt logiska tänkande när det handlar om andliga upplevelser, energier och annat som egentligen inte alls ska förklaras. Men mer och mer känner jag också att jag får en tillit till att kroppen (hjärtat, själen eller hur vi nu vill benämna det) faktiskt besitter kunskaper, erfarenheter och förmågor som inte går att förklara rationellt fullt ut. Det bara är.
Jag får liksom finna en tillit i att jag har "förmågor" precis som många andra.
Och jag älskar det.

Så nu välkomnar jag det nya - som inte alls är det "nya" egentligen, utan kanske snarare det "gamla". Kunskaper och erfarenheter som finns i mig, i alla, i universum.

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...