Nu är de "evigheten" över för den här gången. I dag börjar skolan igen för alla skolbarn- och ungdomar.
En del ser fram emot det med glädje och förväntan: träffa gamla klasskamrater, få nya klasskamrater, lek och kamratskap, raster och lektioner.
Andra har i dag en stor och växande klump i mage och bröst. Nu är det slut på friheten. Skolan är ett fängelse som måste genomlevas i minst ett år till. Kanske är det själva skolan och lärandet som inte är på den nivå och på det sätt som det borde vara för att passa just den här eleven och det här barnet. Kanske är det skolkamraterna som långt ifrån beter sig som skolkamrater. Eller kanske är det lärare, fritidspedagoger eller andra vuxna på skolan som inte ser och inte förstår.
I Sverige har vi skolplikt, och det har vi för att vi vet att skola och utbildning är viktigt.
Vi säger också att vi vill ha en skola för alla. Bra tänkt, men kanske inte lika lätt att genomföra alla gånger. Det är svårt att få alla att kunna vara med på samma villkor när alla är så olika.
Men vi får aldrig ge upp försöken att lyckas!
Min önskan är att alla barn som går i skolan känner sig sedda, bekräftade och fullständigt övertygade om att de duger - exakt och precis som de är.
Här är vi vuxna jätteviktiga förebilder. Genom att ta hand om oss själva och leva som vi lär har vi en bra grund. Sen behöver vi lyssna på och stötta både våra och andras barn så fort vi kan. Lyssnandet är jätteviktig. Och seendet. Och bekräftandet. Allt hänger ihop.
Mina barn och andras ungar.
Min önskan är att vi hjälps åt för att stärka och stötta ALLA barn. Självklart är det lättast och mest självklart att börja med sina egna barn eller barn du har i din närhet.
Jätteviktigt att vi där får våra egna barn att förstå och känna att de också har både ansvar och möjlighet att få andra barn, kompisar, klasskamrater, grannbarn etc. att må bra.
Att hjälpa andra är ju också det bästa sättet att själv få uppleva lycka och välmående.
Hjälp dina barn att se och uppmärksamma andra barns behov genom att börja med att uppmärksamma deras behov.
Uppmuntra dina barn att ta kontakt med barn/klasskamrater som de tror kanske är lite utanför och inte har så många kompisar.
Jag har själv arbetat som fritidspedagog på låg- och mellanstadieskolor i nästan 15 år, och jag tror inte att man kan "tvinga" barn att leka ihop. Precis som du och jag som vuxna som känner att vi inte "passar" ihop med en del andra vuxna, kan också barn känna. Man behöver inte vara bästis med alla - dock ska man kunna umgås och respektera varandra.
Men vi vuxna kan hjälpa till att skapa situationer och möjligheter där alla kan vara med på sina villkor.
Min önskan inför det nya läsåret är att alla barn kan få känna en glädje och förväntan inför skolan och skolkamraterna och att vi alla som kan hjälps åt för att det ska bli så.
Hur kan DU hjälpa till?
Hej
SvaraRaderaDet är min önskan med.
Med 2 barn som blivit utsatta och mobbade i skolan har också jag ont i magen när jag skickar dom till skolan.
Pojken har bytt klass och det känns bra än så länge.
Min flicka kom hem o sa att ingen sa hej första dagen i skolan - det känns i hjärtat det. Blir det inte bättre får vi byta klass för henne med. Men det är inte heller alltid lätt när man börjar högstadiet. Men 1 år och en sommar utan kompisar är inte bra.
Mina barn är snälla, sköter sig och är duktiga är det därför tro? Dom är inte tuffa,svär och likn.
Hoppas hoppas att det ska bli bättre framöver.
Åh, det gör ont i själen att höra din berättelse. Jag hoppas verkligen att det kan ordna sig för dem så snart som bara möjligt.
SvaraRaderaSom förälder känner man sig så maktlös i dessa situationer.
Det går ju inte att tvinga barn att leka med, prata med eller umgås med varandra.
Det enda vi kan göra är att försöka stötta, peppa och stärka våra barn och få dem att känna att de faktiskt duger precis som det är och att det är "omgivningen" som i det här fallet beter sig fel.
Håller tummarna för en snabb lösning.