 |
| En alldeles för glad (?) Ulrika Gabriel fångad på bild under Qoola Qvinnors framgångsresa på Ilirija hotel |
Jag vet inte om jag har tur eller om det finns en massa andra faktorer som ligger bakom, men jag upplever faktiskt att jag både blir piggare, känner mer energi, är gladare och generellt mår bättre ju äldre jag blir.
Säkert är det en rad faktorer som samverkar. Jag har hittat en kost som jag mår bra av, kan påverka min hälsa till stor del med hjälp av kosten och känner mig mer och mer tillfreds med den jag är.
Av andra får jag ofta höra att jag utstrålar så mycket energi, att det syns att jag mår bra. Inte alltid, så klart. Även jag kan ha mindre bra dagar, känna mig trött eller bli sjuk. Konstigt vore det annars. Jag får dock vara glad och tacksam över att det inte är så ofta.
Det händer att jag blir ifrågasatt, ja till och med kritiserad ibland, för att jag "orkar" vara så glad och må så bra.
Det händer att personer säger åt mig att det måste vara jobbigt att vara så j#%la positiv och full av energi.
Det händer att människor skakar på huvudet och liksom tittar medlidsamt på mig.
Som tur är händer det inte så ofta. Men när det väl händer så blir jag lite ledsen.
Inte för min skull. Jag har valt att leva mitt liv på ett sätt som känns bra för mig.
Jag blir mer ledsen över att någon annan måste lägga tid och energi på att hitta fel i andras (i det här fallet mitt) sätt att leva.
Det kan väcka känslor att veta vad man tror på, att jobba för något man brinner för, att välja att sätta sig själv och sin hälsa först.
En del tänker nog att det är väldigt egoistiskt av mig. Att jag lägger ner tid på mig själv.
Men för mig är det bara win win. När jag tar hand om mig själv och mår bra så får jag också bättre energi och orkar ta hand om allt annat som är viktigt i mitt liv - familj, vänner, jobb osv.
Och det är som sagt heller inte så att jag alltid mår bra.
Jag är inte något supermänniska och strävar inte efter att vara det. Jag är en typisk "lagom-människa". Jag försöker hitta en lagom-nivå som passar för mig när det gäller att ta hand om mig - äta bra, motionera, tid för vila/avkoppling osv.
Jag skulle kunna lägga ner mer tid på saker som jag fysiskt och psykiskt mår bra av, men jag väljer att nöja mig med en nivå som känns lagom för mig efter hur min livssituation ser ut just nu.
Jag väljer att inte ha dåligt samvete när jag inte hinner med ett löppass någon gång.
Och jag väljer att vara glad och tacksam då jag har möjlighet att prioritera något annat som får mig att må bra.
Jag tror att fler skulle må bättre av att se sina möjligheter och fundera på vad de behöver snarare än att hitta "fel och brister" hos andra som valt att leva sina liv på annat sätt.
Vad tror du?
Och jag kommer att fortsätta att se till att jag mår bra - både fysiskt och psykiskt i den utsträckning jag bara kan. För det är det som jag vill!
Det händer att jag blir ifrågasatt, ja till och med kritiserad ibland, för att jag "orkar" vara så glad och må så bra.
Det händer att personer säger åt mig att det måste vara jobbigt att vara så j#%la positiv och full av energi.
Det händer att människor skakar på huvudet och liksom tittar medlidsamt på mig.
Som tur är händer det inte så ofta. Men när det väl händer så blir jag lite ledsen.
Inte för min skull. Jag har valt att leva mitt liv på ett sätt som känns bra för mig.
Jag blir mer ledsen över att någon annan måste lägga tid och energi på att hitta fel i andras (i det här fallet mitt) sätt att leva.
Det kan väcka känslor att veta vad man tror på, att jobba för något man brinner för, att välja att sätta sig själv och sin hälsa först.
En del tänker nog att det är väldigt egoistiskt av mig. Att jag lägger ner tid på mig själv.
Men för mig är det bara win win. När jag tar hand om mig själv och mår bra så får jag också bättre energi och orkar ta hand om allt annat som är viktigt i mitt liv - familj, vänner, jobb osv.
Och det är som sagt heller inte så att jag alltid mår bra.
Jag är inte något supermänniska och strävar inte efter att vara det. Jag är en typisk "lagom-människa". Jag försöker hitta en lagom-nivå som passar för mig när det gäller att ta hand om mig - äta bra, motionera, tid för vila/avkoppling osv.
Jag skulle kunna lägga ner mer tid på saker som jag fysiskt och psykiskt mår bra av, men jag väljer att nöja mig med en nivå som känns lagom för mig efter hur min livssituation ser ut just nu.
Jag väljer att inte ha dåligt samvete när jag inte hinner med ett löppass någon gång.
Och jag väljer att vara glad och tacksam då jag har möjlighet att prioritera något annat som får mig att må bra.
Jag tror att fler skulle må bättre av att se sina möjligheter och fundera på vad de behöver snarare än att hitta "fel och brister" hos andra som valt att leva sina liv på annat sätt.
Vad tror du?
Och jag kommer att fortsätta att se till att jag mår bra - både fysiskt och psykiskt i den utsträckning jag bara kan. För det är det som jag vill!
Tänker på min mamma. Hon pratar jämt om hur grannfrun är överallt och flinar...Som om det skulle vara irriterande att hon tycker om att umgås och har lätt för att skratta. Jag tror att min mamma skulle vilja vara som henne det är därför hon inte kan "med" henne, som hon uttrycker det. Synd!
SvaraRadera