KONSTEN ATT COACHA

Att jobba som coach var definitivt inte något som jag hade planerat. Jag fick av en slump möjligheten att prova på jobbet och tänkte att det är en bra erfarenhet att ha med sig. Sa till mig själv att jag skulle ge det tre månader, sedan skulle jag söka mig vidare.
Nu har det gått sex år och jag jobbar fortfarande som coach - och älskar det fortfarande :-).

Ibland får jag frågan hur jag "lyckas" att nå vissa människor -  de där av andra "kategoriserade svåra fallen". För det första är det inte jag som kan säga huruvida coachingen är lyckad eller misslyckad. Det kan bara den som blir coachad avgöra. För det andra tror jag inte att det finns "misslyckanden" när det handlar om coaching, men det kanske inte alltid man kommer dit man vill på det sätt man hoppas ;-).

En del har en förmåga att nå andra människor direkt. Det krävs bara deras närvaro och andra öppnar upp sig direkt. Det är en unik och värdefull förmåga som inte går att tränas in hur många skolor och utbildningar man än har.
Andra har ett intresse för människans utveckling och en vilja att vara ett redskap människor som söker utveckling kan använda sig av.
Oavsett vad man har med sig som coach innan är det självklart både bra och givande för alla parter att ha någon form av utbildning och/eller erfarenhet med sig i bagaget. Jag tror dock inte att man kan lära sig att bli en supercoach enbart genom att gå en kvällskurs eller för den delen en omfattande högskole- eller universitetsutbildning. Du måste ha "det" i dig och med "det" menar jag intresset av att förstå andra och förmågan att få dem att vilja förändra/förbättra sig själva och sina möjligheter.

Själv hade jag jobbat med samtal i olika former i många år i skolans värld (utbildad barn och ungdomspedagog) innan jag läste till beteendevetare och sedermera fick anställning som coach. Jag har också fyllt på en en jobbcoachutbildning efter det. Detta har självklart hjälp mig mycket i mitt coachande. Men jag tror ändå att för min del handlar det snarare om en inställning och ett bemötande.
För det första har jag alltid varit och är fortfarande så oerhört nyfiken på att förstå hur andra tänker och resonerar om sin tillvaro och om sitt agerande. Jag tycker att det är jättespännande. Det är alltid där jag börjar. Jag vill försöka att förstå var den andra personen befinner sig.

Mina stora utmaning (som jag så klart gillar extra mycket) är att coacha någon som inte vill bli coachad. I mitt jobb som jobbcoach händer det både nu och då. Dessa personer har oftast inte själv valt att få coaching, utan "tvingas" till det för att inte förlora sin ersättning.
Att i det läget få en person att se på sig själv och sin situation med nya ögon och inse att han/hon faktiskt har olika valmöjligheter, förhållningssätt och och vägar att välja att gå är rätt mäktigt.
Det är en särskild blick som tänds i ögonen hos en person som där och då får en insikt - en insikt om både sin storhet/förmåga och också sitt ansvar. Det är bland det häftigaste jag vet att få vara delaktig i.

Ja hur lyckas då jag och alla andra som jobbar med människor och personlig utveckling att nå en annan människa? Jag skulle vilja summera det så här:

1. Var DÄR i mötet. Var öppen, lyhörd och ta in,
2. Bygg ALLTID på personens styrkor och förmågor, hur små de än kan tyckas vara. Utgå från dem och visa möjligheterna därifrån.
3. En del personer har redan oerhört höga tankar om sig själva och detta kan i sig bli ett hinder i deras utveckling. Även här är det bra att bemöta det "stora" hos personen men också förklara vilka hinder det kan innebära. Det kan vara svårt för dessa personer att inse varför de inte kommer dit de vill "trots att de är så fantastiska". För och nackdelar bör lyftas fram och det är bra att diskutera kring dem.
4. Självklart bygger framgångsrik coaching också på teknik i samtal och bemötande för att få den coachande att komma framåt i både tanke och handling. Det vet alla som jobbar som coacher. Dock finns det inte en enda manual, strategi eller teknik som fungerar på alla. Att möte individen är alltid A och O och att ha tillit till sin förmåga att få den man coachar att våga utmana sina tankar.
5. Din intention som coach är viktig. Den lyser alltid igenom. För vems skull sitter du där i samtalet? Har du en egen agenda? Det kommer den du coachar att märka och med stor sannolikhet kommer han eller hon att vilja jobba från den intentionen och inte mot som du vill.
6. Våga bjuda på dig själv. Visa att du inte är perfekt och vet och kan allt utan att för den skull "ta över" samtalet och lägga för mycket fokus på dig själv. Fråga om du inte förstår och fråga ingen om det behövs. 
7. Ett framgångsrikt coachsamtal är mellan två individer på samma nivå. Du är inte "förmer" än den du coahar. Som coach har du ett övertag i form av din kunskap om samtalsteknik, psykologi, personlig utveckling eller vad det nu kan vara, men den du coachar är experten på sig själv och sitt liv. Genom ett samspel når ni bäst resultat.