5:2-DIETEN (PERIODISK FASTA) - HUR KAN DEN FUNGERA?

Vi har fått lära oss att om vi äter för lite, går kroppen på sparlåga och kommer när vi väl äter mat igen att suga åt sig och lagra varenda liten kalori och fettmolekyl. Det borde alltså innebära att den nu så populära metoden/dieten 5:2-Dieten eller Periodisk fasta som den också kallas inte vore bra ur ett viktperspektiv. Åtminstone inte om du vill gå ner i vikt. Ändå verkar det som att den fungerar utmärkt för det som provat på den ett tag.
Hur kan det komma sig att den fungerar som den gör?

Michael Mosley är läkaren som bestämde sig för att ta reda på hur vi ska äta för att må som bäst. Dokumentären som gjordes av hans undersökning har vistas på Vetenskapen Värld två gånger under våren och den kommande boken "5:2-dieten: Friskare, smalare, längre liv med halvfasta" har förhandsbokats  av många, fastän den inte släpps förrän i början av augusti.
I sin iver att ta reda på hur vi reagerar på maten vi äter gick Mosley bakåt i historien och studerade hur vårt matintag sett ut tidigare och hur det i sin tur påverkade vår hälsa.
Bland annat fann han dokumentation som visade att under depressionen som varade under 1930-talet i USA, så ökade medellivslängden. Detta trots att folk generellt åt mindre mat.
Frågan som väcktes var då om det verkligen fanns ett samband mellan ett lägre kaloriintag och en förbättrad hälsa. Det var det som Mosley bestämde sig för att undersöka.

Teorin bakom 5:2- dieten är att när vi äter som vanligt, det vill säga fyller på med en viss mängd/antal kalorier per dag, så befinner sig kroppens celler och organ i "stress". Kroppen får aldrig vila upp sig ordentligt, utan tvingas hela tiden bearbeta och behandla maten vi äter. När kroppen sedan periodvis blir utan eller får mycket mindre mat att bearbeta har den istället tid till vila och "reparera" sig.
Som jag skrivit tidigare, lever vi idag i tron att vi bör se till att äta regelbundet och förse kroppen konstant med energi. Men detta är för oss historiskt ett ganska nytt fenomen. I många tusentals år har vi inte ens vetat om vi får mat för dagen -  det har berott på jaktlycka, fångst av vad vi har fått tag på. Med mycket stor sannolikhet är alltså våra kroppar konstruerade så att vi ska klara oss utan mat periodvis.

Det Mosley ville ta reda på och också verkar ha hittat, är i hur stor utsträckning vi ska "fylla på" med energi och hur mycket vi kan låta kroppen fasta utan att störa kroppens självreglerande balans. Går vi in på för långvariga svältperioder så kommer kroppen ställa om till att hålla kvar kalorier istället för att förbränna den - precis som den kan göra under långvarig bantning/fasta med lågt kaloriintag. Det Mosley kom fram till var att det ultimata för att hålla kroppen på en fortsatt förbränning och ända låta den vila var 80% äta och 20% fasta, eller 5 ätdagar och 2 fastedagar i veckan. En del förespråkar också 18:6-dieten, vilket innebär 18 timmars fasta på ett dygn och 6 timmar då det är ok att äta.
Säkert är det som med det mesta annat också individuellt.

Chiagröt

Jag har provat dieten i en dryg vecka och är faktiskt förvånad över hur bra det går att halvfasta ett par dagar i veckan. Under halvfastan delar jag upp maten (ca 600 kalorier) på tre måltider och försöker då fördela dem jämnt på frukost lunch och kvällsmat. Jag har hittills valt att då äta quinoagröt, bär, grönsaker, gröna smoothies, keso etc. Tanken är att det ska vara protein som mättar och mycket vitaminer och mineraler för bra energi till kroppen.
Att det är sommar och varmt gör det säkert lättare att klara sig med mindre mat. Jag ser dessutom till att dricka mycket.
Dagen efter en halvfastedag känns det som magsäcken krymt och jag känner mig inte ett dugg intresserad av att vräka i mig stora mängder och/eller massa skräpmat. Jag förstår att det här kan vara en bra viktminskningsmetod för den som känner så.
Summeringen efter första veckan är att det känns förvånansvärt bra. Men jag vill ge det några veckor till innan jag kan utvärdera resultatet.