Den där godispåsen till exempel som är väldigt lätt att fylla med alldeles för många bitar bara för att det är så svårt att välja och begränsa sig. Det slutar många gånger med att man tvingar ner de sista godisbitarna - trots att de inte alls smakar så gott som man hade hoppats.
Ja, jag äter godis. Inte särskilt ofta längre och om/när jag väl gör det försöker jag välja sådant som jag faktisk tycker smakar riktigt gott. Förvånansvärt nog är det inte så mycket som gör det nu för tiden när jag håller mig till hälsosam mat till största delen.
Men jag har ätit godis, mycket godis, tidigare i mina dar.
Nu väljer jag att inte göra det för att det vare sig smakar så gott som jag tycker att det borde och för att det får mig att må dåligt.
Människan vill äta gott.
Människan vill äta sött.
Människan vill äta mycket.
Gärna alla dessa ovan tillsammans.
Även om vi idag är "upplysta" och medvetna om att godis, andra sötsaker, chips och andra snacks inte är ett dugg nyttiga för oss, så tenderar vi att äta dem - ofta i större utsträckning än vad vi själva vill egentligen.
Men vi är i ett uppvaknande.
Vi börjar förstå och det kan gång på gång påvisas att vi inte mår bra av att äta en massa socker, vetemjöl, härdade fetter, konstgjorda tillsatsämnen och annat som är onaturligt för oss.
Vi söker alternativ.
Många finns det nu också som erbjuder dessa alternativ.
Men ändå känns det som att vi vill fortsätta frossa.
Ta LCHF till exempel. En kosthållning som jag personligen tycker i mångt och mycket är bra och sund. Mer bra fetter och mindre socker och andra snabba kolhydrater.
Men har du tänkt på hur många recept det finns på LCHF-godis och LCHF-desserter?
Det är som att vi vill tro att det är helt ok att leva på chokladkakor och annat godis - om det bara är LCHF.
Vi vill gärna frossa.
Vi vill få det "förbjudna" att bli fullt tillåtet och tror att vi på så sätt kan äta utan hämning och dåligt samvete.
Människan har ett naturligt sug efter sött och fett. Det behövdes för hjärnans utveckling och för vår förmåga att utvecklas och överleva. Vi har kvar denna förkärlek för denna typ av mat.
Självklart ska vi också då och då få äta sådant som är sött, fett och gott - men inte alltid.
Vi måste lära oss att komma bort från "jag kan äta hur mycket som helst av det här - det är "nyttigt".
Vi ska inte frossa i något.
Det är en del i problematiken bakom den världsomspännande ökningen av fetma och de problem som Metabola syndromet för med sig.
Vi måste lära oss att äta och njuta - av lite i taget. Vi mår varken bättre eller det smakar inte godare för att vi vräker i oss mängden - tvärt om.
För den som har beroendeproblematik (sockerberoende inte minst) handlar det verkligen om allt eller inget. Där är det inte ens säkert att det går att lära sig att äta lite. Då måste man helt avstå.
Anledningarna till att vi frossar är så klart olika, men många gånger handlar det om att vi "tar hand om" våra känslor genom att stoppa något i munnen. Sådant som är sött och fett (choklad exempelvis) har en förmåga att få oss både lugnare, gladare och mer tillfreds med tillvaron.
- Om du skulle ta hand om dina känslor på ett annat sätt än genom att "döva" med mat, hur skulle du kunna göra då? Vad behöver du? Vem behöver du?
- När har du en tendens att frossa i mat? Vilken typ av mat väljer du?
Fundera på i vilka situationer du brukar frossa i mat som inte är bra för dig och tänk efter hur du kan göra istället.
- Kan du äta mindre vid dessa tillfällen?
- Eller är det kanske så att det i ditt fall handlar om allt eller inget? Hur bör du då göra för att kunna hantera situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar